Ormar, ja vad ska jag säga. Häftiga djur men väldigt obehagliga och läskiga (och opålitliga vilket de egentligen inte är men min rädsla säger det). Trots min rädsla har jag bestämt mig för att komma över den innan jag gått ut trean. Förut (kanske fortfarande) tyckte jag till och med att det var obehagligt att titta på ormbilder. Jag bläddrade alltid snabbt förbi om jag såg en bild på en orm men idag tvingar jag mig själv att titta på bilden och jag klarar det. Jag klarar att gå in i ormrummet på skolan men jag har aldrig tagit ett steg längre under min tid på skolan. Förän nu. Jag har börjat våga klappa ormar om huvudet hålls bort även fast min puls går upp och jag skakar.

 

Idag tog jag ett stort steg. Jag höll i bakre halvan av Gösta som ormen heter medan läraren höll den främre delen av kroppen. Tänk att jag hade den i mina händer. Vilken känsla men än är inte rädslan över men det går framåt. Jag får fortsätta på det här viset snart kanske min puls inte går upp längre när jag håller bakre delen.

För rädslan ska jag allt övervinna!

(Bilden är tagen på kolmårdens tropikhus)